Ångest...

...är att vakna kvart över 12 på en av årets finaste försommardagar för att man kollade på tuben till 3 på natten :( och dessutom inte veta vad man ska göra med det som är kvar på dagen.

Musik: York - Yesterday

En klassiker som var grymt skön i mina öron när den kom. Nu vet jag inte hur jag känner.. har nog växt ifrån den.

En Vecka Kvar Till SRF

Det är bara 7 dagar kvar till SRF.

Om man vill sänka volymen av nån anledning kan man göra det med dom här:
Hörselproppar, 5 par
5 par 29kr


Julas sortiment..

..Clas Ohlson har med..

..och Biltema har korvbruna som på bilden, rulla ner..



µRecension: Blaze Bayley

Bayley "Blaze Bayley" Cook, född 29 maj 1963 i Birmingham, England, är en brittisk sångare och låtskrivare, mest känd emellertid som solosångare, så kallad frontman, i brittiska heavy metalgruppen Iron Maiden mellan 1994 och 1999. Sedan 1999 sjunger han i sitt soloband.

Samurai
Ganska hård bit med distinkt ljudbild. Känns lite oslipat för att vara studioinspelat.

Waiting For My Life To Begin
Stilen är densamma som Samurai. Fast denna är lite tjatig i längden.

Ghost In The Machine
Lite tyngre och skränigare.

Blaze Bayley har tagit med sig mycket influenser från Maiden. Tyvärr jämför jag däremellan och då känns detta som en kopia.

Betyg 3

µRecension: Dan Baird & Homemade Sin

Dan Baird & Homemade Sin

I Dunno
Rock'n'roll. Allt passar i mallen.

Look At What You Started
Mer av samma.

Six Years Gone
Det luktar gammal vägkrog.

Jag gav dem inte ens chansen, för att jag helt enkelt inte klarar av genren. Jag skruvar mig i soffan för det känns så pinsamt.

Betyg 1.5

Bild: Maskros (och något mer)

Fick syn på den här läckerbiten igår när jag var på fotorunda. Blev såklart helnöjd när resultatet blev så skarpt. De kan tydligen byta färg så de kan smälta in bättre de små rackarna.

Video: Armin van Buuren - In and Out of Love

En av Armin van Buurens bättre alster. Sångerskan är vackra Sharon den Adel från Within Temptation. Jag smälter!

Video: Within Temptation - The Last Time

Verkar som att kvinnliga artister är bannade från sweden rock. Tycker jag är svagt. Fast de kanske inte tycker det är värt att uppträda bland en massa band som hade sin topp i början av 80-talet *suck*.


Vilken röst! Så ser hon bra ut med.

Mer av Within Temptation:
The Dance
A Dangerous Mind
Stand My Ground
Running Up That Hill (lysande cover på Kate Bush)

µRecension: Forbidden

Från wikipedia: Forbidden är en amerikansk thrash metal-grupp, från Hayward (strax söder om Oakland i San Francisco), Kalifornien. Bandet bildades år 1985 som Forbidden Evil, med sättningen Russ Anderson (sång), Craig Locicero (gitarr), Robb Flynn (gitarr, sedermera i Vio-Lence och Machine Head), Matt Camacho (bas) och Paul Bostaph (trummor, ex-Testament/Slayer/Exodus).

Chalice of Blood
Stereotyp för sin genre. Ganska trist så sätt. Bra fart annars.

Disillusions
Lite tyngre, lite mörkare, lite mjukare. Helt ok.

Twisted Into Form
Lite hårdare, lite knäppare. Fortfarande bra.

Demon är hårda, men ändå relativt lättlyssnade.

Betyg 3.0

µRecension: Soilwork

Wikipedia säger: Soilwork är en musikgrupp från Helsingborg som spelar melodisk death metal. Bandet började sin bana 1995 under namnet Inferior Breed. 1996 ändrade de sitt namn till Soilwork. Debutalbumet Steelbath Suicide gavs ut 1998.

SOILWORK (S)

Light The Torch
Omväxlande. Grym video. Brölet funkar inte fullt ut. Den "normala" sången känns väldigt 80-tal, och norsk.

Martyr
Skulle kunna gilla den här låten, men! Brölet igen. Det känns barnsligt, och det passar inte genren. Skulle kanske vänja mig efter några lyssningar.

Song of The Damned
Introt ger vibbar från demoscenen igen. Snabbt och melodiskt. Men kan man beställa utan cymbaler?

Vet inte hur Soilwork låter live. I studion skulle de säkert kunna putsa lite till på soundet. Det känns som att det blir bättre ju mer jag lyssnar, men jag har riktigt svårt för brölet. Bara ett fåtal verkar ha talang för bröl.

Betyg 3.5

µRecension: Voivod

Wikipedia igen: Voivod are a Canadian heavy metal band from Jonquière, Quebec, Canada. Their musical style has changed several times since the band's origin in the early 1980s. Starting out as a speed metal band, Voivod have added a mix of progressive metal and thrash metal to try to create their own unique metal style.

Chaosmongers
Känns lite som en fusion mellan punk och metal. Provocerande metodiskt. Musik att bli psykopat till. Plus för originaliteten.

Project X
Hårt malande. Thrash antar jag. Händer inte så mycket.

Search and Destroy
Lite blekt mot de andra låtarna. Mer rock än metal.

Varierade, kör sitt eget race.

Betyg 2.5

µRecension: Tim "Ripper" Owens

Från wikipedia: Tim "Ripper" Owens (born Timothy S. Owens on September 13, 1967 in Akron, Ohio) is an American heavy metal singer who currently performs with Beyond Fear and Yngwie Malmsteen's Rising Force. He first gained attention as the lead singer of Judas Priest, and then Iced Earth.

Starting Over
Melodisk metal. Det här var inte så bra. Det är nåt hysteriskt i rösten. Jag får en känsla av att herr Owens var bättre förr.

Pick Yourself Up
Mer av samma.

The World Is Blind
Men vafan!

Lektion i vibrato. Alla låtarna ovan är studiospelningar från samma skiva. Alla låtarna är likadana, med små variationer. Endast det mest hängivna fanet orkar lyssna igenom hela skivan.

Betyg 2.0

µRecension: Blackfoot

Från wikipedia: Blackfoot is a southern rock band from Jacksonville, Florida. They were formed in 1970 and were contemporaries of Lynyrd Skynyrd and tried for years to make it as a Southern rock band, although they were more popular as a hard rock outfit.

Train Train
Klassisk rock, ganska intetsägande. Välstämmigt, lite harmonika har de petat in på slutet.

Wishing Well
Hårdrock. Hans polare drar alltid, är aldrig nöjd. Tråkigt.

Fox Chase
Nu åker munspelet fram igen. Gäsp.

Det mesta live-materialet med Blackfoot är över 25 år gammalt. Därför är det svårt att veta hur de låter idag.

Betyg 2.5


µRecension: Kamelot

Från wikipedia: Kamelot is an American metal band from Tampa, Florida. The band was formed by Thomas Youngblood and Richard Warner in 1991. Norwegian vocalist Roy Khan joined for the album Siége Perilous, and has shared song-writing duties with Thomas Youngblood since.

March of Mephisto
Pampigt och tungt intro. Sen kommer Robbie Williams in och sjunger lite med sin lena röst. Täcks senare upp med en brölande andrastämma och lite dist. Väldigt melodiskt. En del av mig gillar detta, den andra delen vill bara kräkas. Den senare har ett litet övertag.

Ghost Opera
Dubbeltramp. Inleder som varenda datorspel från 80-talet vid slutbossen. Robbie Williams är med här med, men låter lite mer "douchig" än Robbie. Kombinationen gitarrvirtuos och sångaren är rätt hemsk.

Rule The World
Känns som utfyllnadsmaterial.

Symfoniskt upprymmande. Kamelot gör rätt intressant musik, kanske rent av underhållande. Men bra är den inte. Påminner inte Kamelot lite om Rob Zombie?

Betyg 2.5

µRecension: Hot Leg

Från wikipedia: Hot Leg is former The Darkness frontman, Justin Hawkins' new band consisting of himself, Pete Rinaldi (of Anchorhead), Samuel SJ Stokes (formerly of The Thieves) and Darby Todd (from 'Protect the Beat').

Cocktails
OMG. Är du säker på att det är Darkness sångare? Texten suger [censur]. Rent melodiskt är det vräkigt och skränigt, mycket falsett. Lite som rosa skinnfåtöljer.

Automatic (cover)
Nä, det här är bara jobbigt att lyssna på. Som att ramla framlänges utan att nånsin nå marken. Dom har dessutom den dåliga smaken att ha med samma jesus-orgel som i originalet. Pointer Sisters original är för övrigt helt överlägset.

Heroes
Börjar med ett helt grytskåp som rasar. Bra fart, men hjälp vad kassa dom är live.

Hot Leg är inget vidare. Hawkin's röst höjer betyget från avgrunden, men hade samtidigt dragit ner ett högt betyg.

Betyg 1.5

µRecension: Rage

Från wikipedia: Rage are a German heavy metal band, formed in 1984. They were part of the German heavy/speed/power metal scene to emerge in the early to mid 1980s, along with bands such as Helloween, Running Wild, Accept, Sinner, and Grave Digger.

Straight To Hell
Börjar med en funkig slinga på basen, sen blir det lite powermetal med melodiska slingor och rätt såsigt. Låten är väl ok, men håller inte i längden.

Higher Than The Sky
Mycket fart. Väsnigt men lättlyssnat. Killen håller på att dö och dyker genom skyarna? Typisk köra-alldeles-för-fort låt. Tyvärr blir det lite kampsång över låten. Hur som helst kan jag inte sitta still.

Turn The Page
Det är nåt som inte stämmer. Refrängen är av gunga-med-i-armkrok-stuk. Verserna är mest ett grytlocksmarathon. Inte bra, inte alls bra.

Varierande låtar höjer betyget. Jag stör mig på att sångarens tyska brytning slår igenom emellanåt.

Betyg 3.5

µRecension: Jon Oliva's Pain

Från wikipedia: Jon Oliva's Pain is the latest project of former Savatage co-founder and frontman Jon Oliva.

No Escape
Metal med ganska bra tempo. Sången är sådär får man väl säga. Efter ett par minuter är jag uttråkad, men lyssnar ändå klart.

Believe
Allsång, låter fan, men dom har sin mjuka publik med sig. Varför ska alla envisas med att göra ballader?

Alone You Breathe
Ballad, med vind i håret. Är detta bandets styrka? Det antyds att låten ska ta fart, och den är över 7 minuter. Nepp, ger upp vid 2:30.

Maniacal Renderings
Lite annorlunda, lugn med en tung atmosfär. Ganska melodiskt, tänk Meat Loaf. Känns lite uttjatat med låtar som handlar om mentala störningar dock.

Jon Oliva älskar att plinka på sitt piano och göra skumma gester.

Betyg 2

OMG boobies!

I går kväll när jag kollade på lite musikvideor fick jag ett infall att googla på "boobies", för det har jag aldrig sökt på. Jag förväntade mig inte att komma till flickr, och vad har the joker's flickväns nuna med boobies att göra? Jag är svårt chockad. Tre ord: WTF!



..och fråga inte varför jag inte sökt på boobies förut..

Video: Imogen Heap - Hide and Seek

En lite lugnare bit än förra gången.

µRecension: Riot

Är rätt säker på att jag inte hört nåt med Riot förut.

Bloodstreets
Svajig VHS-rip. Pudelrock. Inga överraskningar. Såsiga melodier varvat med gitarronani.

Warrior
Nu blev det lite tempo. Skön låt.

Restless Breed
Från samma framträdande som Bloodstreets verkar det som. Lite deja vu-känsla. Denna känns dock bättre.

On Your Knees
Katastrof. Det funkar inte med trumpet. Sen känns det enormt pinsamt med voiceovern som säger låttiteln med tillgjort mörk röst. Kunde vart en härligt vild låt annars.

Riot är ojämna. Eller också har de bara förändrats över åren, de har ju hållt på ett tag. Egentligen är det bara Warrior som är hyffsad av det jag hört.

Betyg 2.5

µRecension: Over The Rainbow

Over The Rainbow är väl en låt? Efter lite efterforskning är det tidigare medlemmar av bandet Rainbow, som jag heller inte hört talas om. Ska väl tillägga att låtarna jag lyssnat på är med Rainbow, och inte den nya konstellationen.

All Night Long
Hårdrock. Raspig röst på sångaren. Är det härifrån alla sorliga imitationer kommer ifrån, som Nirwana t.ex.? Låten är lite tjatig. Hinner tröttna innan den är slut.

I Surrender
Klämkäck text och melodi, med klapp och allt. Nu vet jag var Kevin från idol fått sin koreografi ifrån, kväljningar.

Temple of The King
Ballad. Jag hör vinylknaster fast det inte finns nåt där. Kan tillochmed se pickupen guppa på den snurrande skivan. Vad det betyder vet jag inte. Kanske att det låter gammalt/klassiskt!? Finns hursomhelst lite kvalitet och finess på den här.

Rainbow lirar klassisk hårdrock, och det låter väl som det mesta i genren gjorde runt '80.

Betyg 3.5

µRecension: UFO

UFO känner jag inte till.

Shoot Shoot
Klassisk rock. Den här måste vara gammal *kollar* 1980. För sin genre levererar den.

Let it Rain
Mer klassisk rock. Lite samma stil som en tidig Springsteen. Det måste varit grymt inne med supereko på sången när det begav sig.

The Wild One
Jo, den här är väl också ok.

Städat och lättlyssnat, men det var väl det mesta när UFO var på topp. Fast jag blir uttråkad, därför åker betyget ner.

Betyg 2.5

µRecension: Sevendust

Jag vet ej vilka Sevendust är.

Angel's Son
Men tjitt vad kommersiellt det här känns. Överproducerat komprimerat ljud. Sångarens röst påminner om Seal. Till viss del gör melodin det med. Powerballad, fast ändå inte.

Ugly
Den här biten skulle jag klassa som nu-metal, dvs som Limp Bizkit m.fl. fast aningen mer nedtonat.

Driven
Lite mer aggro. Ne fan vad trött jag är på den här stilen.

Tja gillar man Linkin Park & co kan man ju lika väl lyssna på detta, samma sak, i annan förpackning. Lite som Coop-spaghetti jämfört med Barilla-spaghetti. Efter att ha hört första låten förväntade jag mig verkligen inte den stilen de andra låtarna har.

Betyg 2

µRecension: Flogging Molly

Det ringer inga klockor när någon nämner Flogging Molly för mig.

Float
Akustisk gitarr, trubadur. Backas så småningom upp av bandet. Atmosfär av Irländsk PUB.

Devils Dance Floor

Folkmusik. Härligt med flöjt. Mer irländsk atmosfär. Snart drar de väl fram säckpipan med. Allergitrallig refräng, medryckande.

If I Ever Leave This World Alive
Gitarr, fiol, halvakustikt och lite gapig sång. Enda live-framträdandet, och det var väl ok, men inte mer.

Det blir inte rock bara för att man skriker emellanåt. Det känns som att dessa spelmän hamnat på fel festival. Detta är mer visa/folkmusik i mina öron. Men omväxling förnöjer sägs det ju. Gillar man irländskt kan det säkert gå hem.

Betyg 2.5

Video: Voodoo & Serano - When I Rock

Nu när det snart är dags för srf kom jag att tänka på den här klassikern, håll tillgodo!

µRecension: Electric Boys

Electric Boys - För alla andra bandnamn var tagna.

Electrified
Associerar direkt till Aerosmith. Fast mer funkigt, och en klick svenskhet.

All Lips N' Hips
Känner igen den där ljudbilden så väl, men kommer inte på vad det är?

Dying To Be Loved
Powerballad, en riktigt dålig sådan.

Electric Boys har ett väldigt svenskt sound. Det osar Tracks anno 1990.

Betyg 2.5

µRecension: Amon Amarath

Amon Amarath är John Does för mig.

Runes To My Memory
Det är hårt, killen har skadats i strid och kräver att en runa reses efter honom. Det här var rätt bra ändå, fast öronen blir fort trötta.

Cry of The Black Birds
Bra fart, bra tryck. Nu ska de ut och kriga. Döda döda!

The Fate of Norns
Sonen har dödats, psykisk misär. Inlevelserikt och välspelat.

Symfonisk deathmetal. Amon Amarath kör stenhårt på vikingtemat. Det var ju inte helt värdelöst. Melodin höjer ribban.

Betyg 3

µRecension: Marillion

Marillion har jag inte hört förut vad jag vet.

Kayleigh
Nu blåser 80-talets vindar igen. Denna sorteras under nattmusik, som man lätt somnar till.

Beautiful
Ballad igen. Fin låt, gillar man ballader har man denna i samlingen.

Whatever Is Wrong With You
Lite nyare, lite väsnigare. Denna var inte så dålig, men skum.

Marillion hamnar i samma fack som Foreigner. Men fördel Marillion för att de inte är uttjatade.

Betyg 3

µRecension: Candlemass

Candlemass känner jag inte till.

Black Stone Wielder
Tungt mörkt förföljande. Går över i drivande toner. Mycket atmosfär. Efter ett par verser kommer lite "gläns över sjö och strand", FAIL! Med annan text och den delen borta kunde det stått success istället.

Solitude
Segt och släpigt. Läser man texten till denna förstår man att Candlemass är EMOs.

Karthago
Tungt och dystert. Candlemass har slut på lyckopiller.

Candlemass är kompetenta musiker, tyvärr är dom ute på snedseglats. Ett kursbyte skulle göra dem väl.

Betyg 2

µRecension: Uriah Heep

Uriah Heep vet jag inget om.

Easy Livin'
Ett bidrag till melodifestivalen? Trallvänlig 70-talsrock. Svensk motsvarighet: Björn Skifs.

Return To Fantasy
Börjar lite skumt, med influenser från Jean Michel Jarre kan man gissa. Väldigt lättlyssnat, och skriker 70-tal!

Sunrise
Lite nyare framträdande. Ola Ström från solstollarna lookalike lirar på en rekordlång gura. Låten då? Jo den är väl ok.

Dream On
Melodiskt gitarrspel. En trevlig ballad. En tidsresa bakåt, verkar vara ett återkommande tema med Uriah Heep.

Uriah Heep, en tidsmaksin som bara går bakåt. Det finns nåt jag gillar, men kan inte sätta fingret på vad. Det är inte MUTE-knappen. Jag måste bära på sublima minnen till detta band.

Betyg 3

µRecension: Lita Ford

Hallå, är inte Lita Ford en sen länge bortglömd artist?

Close My Eyes Forever
Lita Ford är en pudel! Ozzy är sminkad som en pudel från helvetet. En duett som låter som rockballader lät mest på 80-talet. Måste erkänna att jag gillade denna biten.

Out For Blood
Jaha och? Lite hårdare än Europe, men dom måste gått i samma klass i rockskolan.

Gotta Let Go
Den här bara måste Susanne Lanefelt kört på sin tv-gympa. Låten är klippt och skuren för det.

Uppfriskande med en dam som sjunger för en gångs skull. Men återigen drar tankarna iväg till amerikanska 80-talskomedier.

Betyg 2.5

µRecension: Johnny Winter Band

Ska man döma efter bandets namn är Johnny Winter Band inte mycket att hänga i granen. Men nu ska vi inte vara fördomsfulla! Det kan ju trots allt vara det bästa som hänt sen toadörren uppfanns.

Highway 61
Helt ok blueslåt. Hyfsat rappt och en gnutta finess. I slutet kör dom så det blöder och avslutar som alla blueslåtar avslutas, med en skräll och BAM.

Rock Me Baby
Denna börjar med lite gitarronani på en knapp minut innan trummisen räknar in. Efter ytterligare nån minut kommer så sången. Jag har väntat i onödan. Låten följer bluesmallen till pricka och är ganska ointressant.

Johnny B. Goode
Men tjena, inspelad innan färg-tv'n lanserades. Svänger rätt bra om Chuckans gamla r&r-dänga. Fast det här framträdandet är inte från igår så att säga. Frågan är om ens Johnny Winter själv var född när han uppträdde med denna.

Jag har rätt svårt för blues, och betyget blir därefter. Gillar man blues vet man säkert vem Johnny Winter är redan, men annars kan han vara värd att lyssna in.

Betyg 3

Hur tänkte de nu?


µRecension: Immortal

Immortal är helt okända för mig, anar varför.

Battles in the North, live
Under gröten kan en melodi urskiljas. Riktigt så illa är det inte, men njutbart vet i katten. Enda sättet att känna rytmen är att bli skjuten med ett automatvapen. Man borde antagligen känna sig uppjagad efter halva låten, men jag kände nada. FAIL.

Antarctica
Börjar hyfsat, men efter två minuter är introt tjatigt. Det underliggande budskapet verkar vara att glass är gott. PEERRRMMMAAAAAAAAAAAFROOOOOOOOOST

Sons of Northern Darkness
Denna är lite hetsig, nu börjar det ta sig. Dessvärre orkar inte mina öron med mer Immortal idag.

Konstaterar att black metal inte är min stil.

Betyg 2

µRecension: Motörhead

Du säger Motörhead, jag säger Ace of Spades. Där slutar mitt vetande om Motörhead.

Rock Out
Stort underhållningsvärde i denna videon. Låten känns annars riktigt trashig och ointelligent. Inte alls min stil, men låten är medryckande, en partydänga!

Sacrifice
Det är hårt, skränigt, och jag fattar ingenting.

Christine
Mer av samma. Motörhead spelar "hårding"-kortet så pass att jag inte vet vad man ska tro.

När jag blundar ser jag skinnvästar, HD'ar och öldränkta skägg. Det får sammanfatta Motörhead.

Betyg 2.5

µRecension: Hammerfall

Hammerfall spelas bitvis en del i svensk kvalitetsradio. Därför tror jag ig ha en hyfsad bild av vad dom går för.

Glory To The Brave
Tja, denna balladen är väl rätt ok. Fast jag är ju inte så mycket för ballader så i mina öron är den inget speciellt. Såg studioversionen och drar lite på smilbanden över deras självdistans och parodiska framtonig.

Titan
Ganska hårt, välslipat, bjuder inte på några överraskningar. Återigen studioversion.

Threshold
Börjar med exorcistkörsstuk och går sedan vidare med ett skönt drivande lir. Bra tempo på denna. Bryter av med ett lugnt parti mitt i, funkar bra. Lite mer känsla än föregångarna, men ändå lite tamt. Likt förbannat kunde jag inte sitta still genom hela låten.

Templars of Steel
Enda liveframträdandet jag hittade. Osäkert om jag skulle höra skillnad mot en studioinspelning. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Tyder ju iallafall på att de är säkra på det de gör.

Jag hade gärna lyssnat på några fler liveframträdanden. I studioform känns Hammerfall lite för regisserade. Passar bra i radio, men ger inget sug efter mer. Hammerfall känns lite för snälla och levererar inte hela paketet.

Betyg 3.5

µRecension: Volbeat

Hörde talas om Volbeat för inte så länge sedan, hörde en låt som var hyfsad, minns ej vilken. Tänkte inte mer på det, men nu ska det lyssnas in.

Still Counting
Börjar lekfullt, och efter första versen släpper dom loss instrumenten. det är en hög kristallklar ljudmatta, bra tempo och känsla. Låttexten säger mig att jag tolkar låten fel, men det skiter jag i. Jag blir glad, detta är toppen!

A Broken Man and The Dawn
Lite grötigare ljudbild i denna, väsnigare, men samma pigga stil. Sångarens röst är väldigt egen, gillas.

Making Believe
Vilken hitmaskin, det slutar ju aldrig.

A Moment Forever
En något hårdare (och snabbare) bit, det växer en vilde i mitt psyke.

Sad Mans Tounge, cover på Elvis eller leker dom bara?
Men tjitt, dom vet hur man spelar!

Volbeat, en frisk fläkt som plöjer undan stereotyperna. Brutal skönhet, kan inte sitta still. Visserligen är det ingen större variation mellan låtarna, men det skiter jag i. Jag är såld.

Betyg 5

µRecension: ZZ Top

ZZ Top är uppskattade av många antar jag, men känns ju lite som gammalt bröd. De har ju några klassiker, alla uttjatade. De har jag sållat bort och istället lyssnat på följande låtar:

La Grange
Ett bluesigt uttjatat komp genomsyrar hela låten. Lugnt men hårt, fast ändå ljummet. Det luktar läderfransar.

Tush
Snarlikt blueskomp som ovan, men annan tonart eller nåt. Gungigt, lite medryckande på ett otäckt sätt.

Got Me Under Pressure
Här var det lite mer melodi, iallafall på guran. Ger svaga vibbar av Dire Straits.

Liknar trädgårdstomtar, spelar mestadels gubbig Las Vegas-rock. Ganska avskalat sound, vilsamt för öronen, men ändå inte min stil.

Betyg 3

µRecension: Heaven & Hell

Heaven & Hell är helt okända för mig, sånär som på att de nämnts bland vänner. En snabb sökning avslöjar att Heaven & Hell är mer eller mindre Black Sabbath under nytt namn. Säger inte mig så mycket, även om jag känner till Black Sabbath.

Die Young
Långt intro, annars hyffsad. Omväxlande, melodisk, lugn.

Heaven & Hell
Denna är ganska enformig, känns som en lång transportsträcka.

Children of The Sea
Tung långsam. Berättande.
(Fruktansvärt dåligt ljud på versionen jag såg)

Medlemmarna ser ut som karaktärer ur Harry Potter. Det stör mig, men nu är det ju musiken som räknas. Musiken är ganska lugn och melodisk, får mig att tänka på Iron Maiden, även om det skiljer en del.

Betyg 4

µRecension: Foreigner

Foreigner är väl mest kända för sina ballader, och då särskilt "I wanna know what love is". Det var relativt svårt att hitta låtar jag inte hört med dem innan, men hittade några till sist.

Waiting For a Girl Like You
Kände inte igen titeln, men denna är ju rätt sönderspelad på radio. Finns inte så mycket att säga, ok radiolåt.

Feels Like The First Time
Inte bra, inte dåligt. Lite glad blir man ju, men ganska tråkig. Man väntar nästan på att han ska brista ut i "jesus loves ya" eller liknande.

Double Vision
Mer av samma

Tja, är man på balladhumör, så varför inte. För mig händer det ganska sällan, och då finns det bättre val. Överlag känns Foreigner som nattradioskval. Inget fel i det, men ganska ointressant.
Betyg 3

µRecension: Dream Theater

Jag har såklart hört talas om Dream Theater förut, men kan inte minnas hur de låter.

The Dark Eternal Night
Börjar med instumentonani, sedan bara mekaniskt och hårt, men det är väl mening. Saknar själ. Har lite lyftande partier. Ironiskt nog skulle den nog växa om jag gav den en chans, men det ger jag den inte =). Efter halva tiden övergår låten i nån äcklig medleyosande sylt. Jag börjar få utslag på armarna!

Another Day
Ballad. Dom får säkert ligga, men wtf! Låten till ära har dom rullat fram stora synthen med, som det låter nostalgiskt datordemo om.

The Glass Prison
Intro: segt plitande, bygger och sen: Jag ger upp, som att zappa mellan kanaler på radion, finns ingen tråd, och detta är innan sången kommer *suck*

Master of Puppets
Segt intro, aggro, bra tempo, lite tjatig. Lyssnade lite på originalet (båda live) och där var det lite mer adrenalin.

Varierande, men fastnar inte för nåt.
Något säger mig att det blir icke-positiva reaktioner på den här recensionen :|
Betyg 2.5

µRecension: Europe

Har man inte legat under en sten dom senaste decennierna vet man vilka Europe är. Ett överskattat, uttjatat pudelband från Sverige. Det enda detta bandet kan tillföra är eventuellt nostalgitrippar.

Dreamer
Tryckarballad a`la skoldans mellanstadiet.

The King Will Return
Snälla få det att sluta

Ballader. Svettiga gitarrer och ett tempo som får en sköldpadda att likna en dragster.
Kuriosa: Hamnade i samma spellista som Lotta Engberg på youtube.

Betyg 2

µRecension: Journey

Journey är så kassa att dom skäms för att lägga upp sina alster på sin officiella site.
Vinjettmusik till UR?! Gladpop/skvalpop. Tio minuter jag aldrig får tillbaks tillägnade jag följande låtar:

Don't Stop Believing
Gäsp

Anyway You Want It
Hallå ingresslåt till 80-tals komedi.

Betyg 1.5

µRecension: Twisted Sister

Jag gillar Twisted Sister. Kanske är det dom skruvade texterna, kanske för att jag hört dem en del genom åren, eller är det sångarens säregna röst?

Burn in Hell
Tja, vad ska man säga. Lekfullt skruvat.

Sin After Sin
Kaxig, skönt tempo

What You Don't Know Sure Can't Hurt You
Adrenalinkick

Svettiga gitarrer, blöta trummor, högt tempo, välbalanserat. Sjuka jävlar, skönt sound, omväxlande, blir sällan tråkigt.
Betyg 4

(Antingen har Twisted Sister kassa kontrakt, eller också är dom teknikfientliga. 3 låtar på myspace och det mesta är bortplockat på youtube.)

µRecension: In Flames

Först ut bland mina mikrorecensioner inför srf är In Flames. Värt att komma ihåg för dig som läser är att min musiksamling är så gott som ren från rock, och recensionerna är inte alltid så snälla, men uppriktiga från min synvinkel (hörvinkel?). Sen kan man ju diskutera om man kan uttala sig efter att ha lyssnat på några enstaka låtar ett par gånger. Betygskalan är mellan 1 och 5 där 1 motsvarar cyanidpiller och 5 motsvarar öronbalsam.

Har lyssnat på några låtar genom youtube/myspace.

Take This Life
Sångaren låter som en tönt när han gör till rösten, lite trist, men så är det. Skön låt annars.

The Mirrors Truth
Melodisk, snabb, gillar. Denna fixar ju sångaren.. Efter två lyssningar sitter den, riktigt bra!

Come Clarity
Slätstruken ballad, otäck känsla av 80-talets baksida. Skulle göra sig på mix megapol..

The Jester Race, Colony
WTF. Jag gillar helt enkelt inte deras sångare, pinsamt dåligt. Sköna riff annars.

Överlag väsnigt, aggro, hårt, bitvis melodiskt.
Betyg 3

En annan sorts normal

Om en månad är det dags för srf, och jag är inte så mycket för rock. Jag är ju mer av den elektroniska skolan. Men dit ska jag, ska bli intressant. Jag ser faktiskt fram emot det en hel del och oavsett om det blir lyckat eller inte är det en upplevelse jag kommer minnas länge.

Fast man kan ju inte åka på festival där en massa band spelar och man bara känner igen en bråkdel av dem. SÅ! Jag tänkte lyssna på några låtar från varje och lägga upp mikrorecensioner om dem här.

RSS 2.0