Nu är det gjort

Efteråt åkte jag ut till mossen och tog en långpromenad i den sköna sommarvärmen. Det var välbehövligt och det kändes rätt ok när jag kom tillbaks till bilen.

När jag stod utanför min ytterdörr började obehaget krypa fram. Fastän jag visste att ingen skulle möta mig i dörren var jag beredd att mota med benet. Det brast direkt när jag såg hans illgröna matboll. Jävlar vad jag kommer sakna skramlet från den i kväll.

Det är så otroligt tomt i min lägenhet. Inga tassteg på parketten, inga bräkande jam. Inget ljud av att Misse släpper ner ett mjukisdjur i badkaret. Ingen katt som kommer att lägga sig hos mig i kväll efter att han jamat försynt och fått klartecken från mig med en klapp på täcket.

Jag ångrar så att han inte fick med sin bruna ikeamus, hans favoritleksak. Så jävla patetiskt, vad spelar det för roll? Han hade flera i olika färgen, men den bruna var tydligen speciell. Han sken upp varenda gång jag plockade fram den underifrån soffan. Jag är säker på att han gömt den så den ligger där nu med, precis rakt under mina ben.

Det första jag gjorde hemkommen var att lägga undan matbollen och de leksakerna jag kunde se. Sen öppnade jag kylen och blev genast påmind av en öppnad blötfoderförpackning som ingen katt kommer äta upp.

Hos veterinären
gick det bra, även om tårarna började rulla redan vid receptionen. Det mesta av hans medvetna tid fick Misse ligga i mitt knä, men han fick tre sprutor till innan det var över. Jag är evigt tacksam att jag inte fick några besvärade blickar från Misse eller att han kämpade emot. Han somnade så lugnt och det verkade på han som att han kände sig trygg hela tiden, även om det tog över 40 minuter. Man hinner känna och tänka rätt mycket på den tiden.

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Oj, snacka om att jag känner igen mig i din beskrivning. När jag tvingades avliva min katt, så grät jag floder när jag var där och de började injicera. Sedan när jag kom hem, så gjorde jag precis som du, motade med foten när jag skulle öppna dörren, eftersom han gärna smet ut annars.

2010-06-03 @ 20:18:33
Postat av: bobokrull

usch, det där lät verkligen hemskt, folk som inte haft egna husdjur skulle nog inte förstå hur jobbigt det är att bli av med sitt husdjur, det är ju faktiskt en familjemedlem.



2010-06-03 @ 20:20:34
URL: http://bobokrull81.blogg.se/
Postat av: Richard

@ Pernilla:

Ja, det tar nog ett tag innan man riktigt fattar.



@ bobo:

Jag förstod inte själv. Jag trodde helt ärligt att jag inte skulle bry mig så himla mycket, men jag kunde ju inte ens boka tiden.



Mycket skinka och ost skämde jag bort han med dom sista dagarna iallafall, och det var han belåten med.

2010-06-03 @ 20:30:29
URL: http://snyggrille.blogg.se/
Postat av: M2

Jag lider med dig mannen . Måste vara hur tomt som helst nu hos dig . jag kan vara din katt sen när jag har semester kan krypa runt på golvet om du vill det . Får du även ett välstädat golv . Snart SRF då får du ta en öl för katten =) kommer jag med göra

2010-06-03 @ 20:39:16
Postat av: Richard

Det är riktigt tomt nu. Om du har en fin syster kan du övertala henne att krypa runt på golvet, annars får det vara :)

Minst en öl för Misse.

2010-06-03 @ 20:43:16
URL: http://snyggrille.blogg.se/
Postat av: Maria

Usch,vad sorgligt :(

2010-06-04 @ 07:32:07
Postat av: Richard

Ja det var hemskt. Nu när jag kom hem ikväll motade jag i dörren igen. Såg något i ögonvrån från vardagsrummet strax efter och skulle precis huka mig ner och locka när jag kom på mig själv. Det kommer nog vara så ett tag.

2010-06-04 @ 22:33:50
URL: http://snyggrille.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0